en update:

hej bloggen!! nu har det tagit sådär en miljon år sen jag skrev sist, så jag tänkte att det nog är dags för en update. det har hänt ungefär en miljard saker och jag insåg precis att jag faktiskt inte bloggat ordentligt alls sen typ innan jag flyttade hit. standard. 
 
idag har jag min första lediga dag på vad som känns som en evighet. (egentligen borde jag skriva en outline till min engelskauppsats och tänka på vad jag vill skriva ia's om men schh). har stressat fram och tillbaka hela terminen känns det som -- nu senast med SATs och slutprov och allt som har att göra med att bo på internat och att snart behöva säga hejdå till den andra halvan av ens liv. det är... skumt. (lol obs detta har legat bland mina utkast i typ en evighet nu)
 
jag får sommarlov om exakt FYRA dagar. sen åker jag ut på en vildmarksexpedition i 12. hemma i sverige igen är jag på nationaldagen. 6/6. 
 
denna terminen kan ha varit typ det bästa halvåret i mitt liv. ja. jag tror det. detta halvåret + förra året denna tiden utgör nog mina bästa 12 månader någonsin. suck. känner mig så sjukt jävla sentimental men tiden går bara så himla fort. 
 
fan vad dåligt allting blir. kan inte formulera mig ordentligt överhuvudtaget. har tappat svenskan, har tappat flytet. har tappat orden och känslorna. känns som att all kreativitet all inspiration all viljekraft har sugits ur mig långsamt -- men motståndslöst -- under en (alldeles för) lång period av stress. känner mig mest ihålig och egentligen ganska mundan, men samtidigt känner jag exakt allting. hela tiden. alltid denna känsla av INGENTING och ALLTING på exakt samma gång. det är svårt att urskilja vad som är vad.
 
/
 
i slutet av januari är det and. african national day. jag sitter på adam's axlar och dansar. njuter. -- eufori. senare samma kväll sitter jag bredvid sam och spelar mario kart. tjuter när jag kör yoshi i mål. låter min hand vila i hans och resten av januari är mest en enda stor förvirring. jag lär känna sam's bruna lockar sluddriga röst och trötta ögon och någon gång mellan snö-omringade hot springs-besök och levande ljus i fönstret så låter jag mig omfamnas av hans varma kropp och mjuka läppar. vi tittar på royal tenenbaums och lyssnar på bombay bicycle club och i februariluften, lika krispig som frostet på gräset på morgonen, faller jag. faller likt hur solens strålar faller på snön som låter våren sova, bara en liten stund till. låter mig själv omfamnas av en känsla av värme närhet trygghet allting som det känts som jag inte haft sen jag kom hit. ett hem.
 
/
 
när annual conference tar över campus och körsbärsblommorna blommar utanför chum lär jag mina ben att vänja sig vid trapporna upp till kozzy, upp till slottet där sam bor. vi tittar på rushmore och jag somnar med hans andetag i mitt hår. jag vaknar med hans arm runt mig av solstrålarna som lyser in genom fönstret. en vecka senare är det yule ball och precis efter klockan slår tolv ligger vi i min säng och pratar om livet och sen kallar han mig sin flickvän och i en millisekund står allting stilla. "what?"
 
"oh i'm sorry... it just feels right" 
 
/
 
och sen blir det vår. i februari. jag jobbar med far east asian national day show-backdroppen och försöker ta mig igenom skolan. åker på project week och sen har jag mina midterms. i livets röra blir jag konstant påmind om hur fint livet faktiskt är när jag ser sirenerna blomma runt campus och allting är mest en röra och jag är mest stressad hela tiden men det är o k e j. en helg organiserar jag en utflykt till klätterhallen i santa fe och sen jag köper en orkidé och döper den till orwell. en eftermiddag sitter jag i hot springs och lyssnar på the last shadow puppets nya album med mihir och en annan kväll kramar jag honom hårt i trapphuset till MB. en annan kväll är jag uppe till sent på natten för att plugga antropologi och en annan sitter jag på zsuzsa's säng och gråter.
 
på valborg skriver jag:

"har aldrig känt mig så seg förut. allting går så himla långsamt. som om tiden står still. men det gör den inte. de tre senaste timmarna är som bortblåsta. fattar ingenting. minns inte ens vad jag gjorde.

igår låg jag bredvid sam och lät mina tårar blöta ner hans bröst. grät tills jag inte kunde andas längre. kände mig så otroligt tom; ihålig; trasig, men jag kände exakt allting på samma gång. 

och sam sa:

”if someone ever says that you’re not enough, screw them. you’re worth the entire world”

och sen sa han:

”i really do think you’re a special special person, anneli. you see things that no one else sees and you make beauty out of it”

och sen sa han:

”are you depressed, anneli?”

och jag sa:

”i don’t know"
 

och sen lät jag mina ögon bilda en flod klockan fyra på morgonen. hur ska jag klara mig utan dig?"

och sen blir april till maj och maj till världens kortaste sorgsnaste månad. maj är min bästa månad alltid men i år är den bara kass. grad och sommarlov är för snart alldeles för snart och det känns mest konstigt och dumt och dåligt att en så stor del av mitt liv kommer att försvinna. försvinner in i något dimmigt limbo av skolstress och alldeles för lite tid. vill inget annat än att få sommarlov men är så himla rädd för att åka hem. 

/

jag har börjat packa nu. mitt rum är täckt av en äcklig färg av cream white och jag råkade riva av en liten bit av min vägg när jag tog ner en poster. alla mina foton är borta -- foton på familj vänner människor jag älskar. bilder från när vi hoppade i floden under vintermånaderna, alla gånger vi druckit te i 201, bilder på sam, bilder tagna vid hot springs mitt i natten, den natten vi låg under stjärnorna -- jag och carlie i samma sovsäck -- och tittade på när himlen exploderade. minnen jag vill minnas för alltid.

hälften av mitt liv ligger i flyttlådor och den andra hälften kommer att tas ifrån från mig om fyra dagar. jag undrar hur saker och ting kommer se ut efter det.

1 comment
Anonym

du skriver så otroligt fint och har nog den finaste bloggen av alla jag vet

Svar: tack fina!
Anneli