/ livet /

ännu en pytteliten update

hej vänner, här är ännu en update. mycket tråkigare än förra gången, men så får det vara. jag vet inte ens vem som kikar in här nu för tiden, men ibland är det bara skönt att få skriva till någon, vem det nu än kan vara.
 
mycket har hänt sen sist, igen. det är konstigt hur vissa dagar bara glider förbi i en klump där inget händer, där allting är bra, där ingenting är värt att skriva ner på typ veckor. eller så är det bara jag som har börjat ta saker och ting för givet. antagligen är det så.
 
mycket har hänt iallafall. allting känns tungt. det är en ganska konstig känsla egentligen -- svår att beskriva. har aldrig riktigt känt mig såhär innan; det känns som att jag är fast i nåt slags tomrum, ett svart hål kanske. fast jag sugs inte in, jag bara är. där. och jag känner mig så fysiskt tung, också. allting går i slow-motion. för första gången sen jag minns inte ens när, har jag tid att tänka innan jag gör varje rörelse, för det går så himla långsamt. det känns som att allting är trögt och systematiskt, som att tiden går lite långsammare, helt enkelt. att cykla till skolan går långsamt, att cykla hem är ännu värre. att gå ner från mitt rum till köket går långsamt, att gå upp är ännu värre. när jag sitter på lektionen och försöker anteckna hinner jag inte skriva ner allting innan vi börjar på något nytt. det är en konstig känsla (bra grej är dock att alla mina anteckningar är extremt nätta och prydliga, och välstrukturerade; något som sällan händer. min handstil har varit finare än någonsin idag, och jag har knappt gjort några typos när jag skrivit med mobilen -- är inte det underbart?). jag har ingen aptit längre, jag mår illa när jag äter, jag är aldrig hungrig. men idag köpte jag en chokladkaka efter lunchen (som jag faktiskt lyckades få i mig för första gången på två dagar, även om det var jobbigt), och det var bra; men plötsligt är det svårt att ta hand om sig själv.
 
det är helt enkelt bara konstigt när personen du älskar mest i hela världen bestämmer sig för att den inte vill ha den platsen i ditt hjärta längre. tomrummet är enormt. och allting kom så oväntat. det var verkligen inte meningen att det skulle bli såhär. inte nu. speciellt inte när knopparna håller på att brista, när solen håller på att titta fram. det är nu jag vill leva. jag vill inte vara kvar i något jävla tomrum, vill inte vara själv med mina tankar -- men just nu är det ganska behagligt det med. 
 
men det blir bättre. jag antar att det blir det. på något sätt kommer jag väl överleva det här, likt så jag överlevt alla andra saker. 
 
jag längtar verkligen till våren kommer på riktigt. jag längtar tills jag åker till london med klanen (vi kirrar finaste lägenheten i zone 1 nu, drömmen), och jag längtar tills jag och johan kan sitta på stortorget och äta glass från glasskulturen igen. jag längtar tills körsbärsblommorna slår ut på det universitetsområdet nära lundagård som jag alltid cyklar förbi på vägen hem. jag längtar tills värmen kommer igen; tills fåglarna börjar kvittra på riktigt. tills träden är gröna och marken torr. och jag vet att när sommaren kommer; då kommer jag att vara hel igen. jag hoppas det iallafall. och till hösten är jag långt härifrån. och gud, vad jag behöver det just nu. mer än någonting annat.
 
suck, det blev tungt nu. jag tror det värsta är att jag inte vet vad jag vill. typ såhär känns det:
funktion YR I BOLLEN!!! för det är så det är just nu. yr. både mentalt och fysiskt. allting snurrar liksom lite. det kanske var pga denna berg-och-dalbana-tur jag tog? vem vet (JA JAG HAR SKAFFAT EN MAC!! pappas present till mig för att jag åker iväg. han är allt bra ibland)
nä, seriöst jag skoja bara hihi! bilderna är fake! lite synd faktiskt för hade varit najs att ha ett gäng blåa fåglar flygandes runt mitt huvud hela tiden. för att illustrera hur allting känns på riktigt. men det funkar bara med teknikens under, tydligen ://
 
nä, nu blev allting som ett skämt. det är inte ett skämt. jag försöker bara få mina tankar på annat. och fy fan vad jag längtar tills augusti kommer. då ska jag spendera två veckor med min familj på västkusten och vi ska besöka yosemite (bilden under kmr dvs förverkligas!!! just wait and see)
 
det kommer bli ball och sen börjar jag mitt nya liv. den 15:e augusti. jag är så himla rädd men jag vill ingenting annat just nu. fan, fan, fan, vad jag hoppas att allting kommer att bli bra igen.
 
puss.
#1 / / Anonym:

Detta var det finaste jag läst på länge

Svar: <3 fina
annelixie.blogg.se

#2 / / Sofie Alveteg :

Du är så stark Anneli. Du klarar det <3

Svar: fina du <3
annelixie.blogg.se